Randigflicka

Red Hot Chili Peppers-  Jag menar jag ryser bara av namnet på låten "Dani California" och "Can't stop" är grymt jävla bra (ursäkta ordvalet)
Fall Out Boy-  Bandet är grymt bra även live.
Razorlight-  "America" är sjukt bra och även bandet som skrivit låten. Fast sångarens urringning kanske inte var den hetaste xD
Linkin Park-  BraBraBra
AFI-  Jag vet vad du tänker: EmoEmoEmo...Men jag tycker de är bra och om jag är Emo för dig då får jag väl vara det, jag dör inte.
Metallica-  Satans helvetes jävlar vilket ös det var på dem! De var mycket,mycket bättre än vad jag hade trott. "Nothing else matters" är genial!
Foo Fighters-  Mycket bra, som de brukar vara.
Keane-  Hade nästan inte hört något från dem innan. Nu tror jag att jag har hittat en favorit.
Mando Diao-  Bra att det finns något band som kan visa att även svenskar kan göra bra musik, för det kan Mando Diao!

Många artister och tanken med galan var bra men det var en sak som jag störde mig grymt mycket på.

Detta var hela budskapet med galan. Jag vet att jag nyss sa att jag tyckte tanken var bra, det gör jag fortfarande. Tanken på att kunna hjälpa till för miljön och inte förstöra den mer är mycket tilltalade. Nu är det bara så att jag tycker att de hade lite dubbla budskap.
För det första samlade de inte in några pengar till olika miljöorganisationer. I alla fall inte på samma sätt som Live Aid 1985 samlade in pengar till svältkatastrofer i bla. Etiopien.
Grundaren till Live Aid, Bob Geldof, ville inte ens vara med i Live Earth sammanhanget i år. Detta berodde på att han inte förstod meningen med att ha en världsgala om man inte samlade in pengar till välgörande ändamål. Grundarna till Live Earth försvarade sig med att det är väl lika bra att informera alla om hur man kan förbättra miljön och vilka skador vi utsätter världen för, som att samla in pengar. 

Detta kan ju låta rimligt, och mycket riktigt var det mycket information om att man till exempel inte ska ha på datorn i onödan, släcka lampor om man absolut inte måste ha dem tända m.m. Men under galans gång slog tanken mig flera gånger att om man nu har en världsgala  som sänds via Tv och datorer världen över...
Hur många miljoner människor har då inte på datorerna och tv-apparaterna på i 22 timmar?!
Hur mycket energi drar inte det? Är det inte det galan går ut på, att informera alla om att spara på energin och så vidare?

Samtidigt på de massiva scenerna, där banden på galan spelar, är det jätteanläggningar av spotlights som är på hela tiden i olika omgångar. Hur mycket energi och ström drar inte dem?
Och om man inte samlar in pengar, vilka pengar ska då betala alla kostnader för galan?
Visst, konsertbiljetterna är väl dyra, och många har köpt dem. De kanske kan betala galans kostnader.
Men pengarna kan inte betala all förstörelse vi gör genom att titta på galan...
Därför tycker jag att det var en dubbelmoral i hela avsikten med galan.
Och ja, jag vet att jag också är medskyldig i och med att jag också kollade på galan...Jag hoppas bara att budskapet faktiskt gick fram och allt fler människor inte låter Tv:n stå på Stand-by och stänger av datorn i tid. Det ska ialla fall jag göra nu, jag har suttit här redan alldeles förlänge.

Ha det bra allihopa och värna om miljön och missbruka musik^^ Det ska jag göra.

Peace

Sommarlov, älskade sommarlov!
För mig brukar sommarlov innebära Bornholm. För er som delar samma kassa geografi sinne som jag kommer nu en kort men enkel beskrivning om Bornholm.
Bornholm är en dansk liten ö som ligger ungefär sydväster om  Ystad (för er som har sämre geografisinne än jag är detta en stad i södra Sverige). Eftersom det är en dansk ö så är språket man talar här såklart danska. Eftersom jag praktiskt taget är uppvuxen här(och är fjärdedels dansk) så förstår jag språket nästan lika bra som svenska. Bornholm för mig betyder inte cykelsemester eller ridläger som för så många andra. Utan för mig är Bornholm= Bad,sol,vänner och framför allt lugn och ro (även om det ibland blir lite partaj).

Sådär ja, det får räcka tycker jag allt. Nu har ni alla fall fått ett humm om vad jag snackar om. Just nu är jag på Bornholm vilket ni kanske förstått. Hittills har det inte hunnit hända så mycket roligt, mycket på grund av att vädret inte har varit det bästa. Det som har hänt är att jag har läst en massa deckare och försökt sola i det lilla solsken som finns. Anledningen till att dte blivit så många böcker beror helt enkelt på att mina småbrosor är fiskemissbrukare. Med det menar jag alltså att varje dag det är mulet så ska de ut och fiska. Så för att inte uttråkas helt efter ungefär en timmes fiske så är det bästa botemedlet en bra bok och en ihopfällbar stol.

På eftermidagarna har jag, till min stora förvåning, faktiskt påbörjat det löfte jag gav mig själv i våras.
Jag har börjat springa O.o
Detta är faktiskt en ganska stor bedrift för att komma från mig. Jag har tappat räkningen på hur många tidigare sommrar jag lovade mig själv att hålla konditionen uppe. Rekordet har tidigare varit ungefär 3 springturer på hela sommarlovet. Fast nu har jag tagit mig själv i kragen och börjat springa en sträcka varje dag.
Jag började att springa ca 2 km och nu tre dagar senare har jag ökat till 3 km.
Hur länge jag orkar hålla på är en annan fråga, men jag har ialla fall börjat.

Mycket mer harinte hunnit hända...Joo, just det! Jag har gått och skaffat mig min livs första blåtira! Hahaha.
Och för att besvara frågan som säkert dyker upp i ditt huvud: Nej! jag har inte varit med i något ärofyllt slagsmål där det var jag mot tre andra och jag lyckades undkomma med bara en blåtira. Faktum är att historien bakom denna blåtira faktiskt är en smula pinsam. Så här gick det till:
Det var en gång en flicka som hette Sanna. Hon skulle en kväll gå in och godnatta sin 6år yngre bror. Denne bror tycker att det är väldigt kul att busa och vill göra så mycket motstånd han kan för att inte få en godnattpuss på kinden(trots att det är det han egentligen vill). Storasyster Sanna går med i kampen om att ge sin lillebror en godnattpuss eftersom det är det "leken" går ut på. Men mitt under kampen händer det en olycka. Sannas lillebror råkar stöta ut armbågen med all sin kraft för att skydda sig själv. Detta hade säkert varit bra om det nu inte varit så att den armbågen träffar Sannas vänstra öga med en sådan kraft att hon för ett ögonblick tror att ögat har tryckts in i huvudet. Det visar sig att ögat sitter där det ska, men en kraftig rodnad sprider sig med rasande fart kring ögat. Ungefär en timme senare är ögat blått och så slutar historien om hur Sanna fick sin första blåtira. Slut.

Japp, så gick det till. Inte så jättekul med smärtan men jag måste erkänna att det är rätt intressant att se hur blåtiran byter färg varje dag. Just nu är den någon blandning mellan gul/blå/grön och lila. Mycket vackert om jag får säga det själv. Jag fick föresten ett tips på hur man kan få bort den värsta smärtan men jag avfärdade dock denna idé ganska snabbt. Tanken på att ha en rå,blodig stek på ögat känns inte alltför lockande.

Nej, nu måste jag faktiskt sluta. Mamma ropar att det är "familjekväll" med Allsång på Skansen nu (Vi har typ bara svensk 1 och 2 här som förklaring på programvalet) Frågan är hur jag ska överleva detta?!
Jag får väl ha "En midsommarnattsdröm" på högsta volym på min Mp3 och tacka Gud för att Håkan Hellström finns.
Jag skriver mer nästa gång det faktiskt händer något. Ha det gött och ta hand om er allihopa. Speciellt alla Emo-kids(Detta skrev jag bara för att reta dig Niklas)

Peace out!

Blogg.
Denna finurliga lilla idé om att föra en slags dagbok via internet. En idé som jag aldrig trodde att jag skulle använda mig av. Inte för att jag tycker det är fel att föra en blogg, utan mer för att jag inte riktigt förstått innerbörden av att lägga ut sina tankar på internet. Men ändå sitter jag här och skriver. Hur kommer det sig? Jaa, jag kan faktiskt inte ge dig ett riktigt bra svar på det. Jag kände helt enkelt för att skriva av mig. That's it.

Såå, vad ska man nu skriva i en blogg? Först och främst kanske jag ska presentera mig och sånt skit.
Well, jag heter Sanna och har miljoner smeknamn som jag inte tänker gå in på detalj med. Det räcker med att säga att hälften av dem är så konstiga att det skulle ta lååång tid att förklara vad de härstammar ifrån.
Jag ska börja andra året i musikalklassen på Mimers Hus Gymnasium där jag stortrivs.
Förutom dans, teater och sång (som musikallinjen innebär) är musik ett av mina stora intressen. Personligen förstår jag mig inte riktigt på folk som säger att de inte tycker musik. Jag menar om det så är opera, punk eller pop så borde väl de flesta gilla någon sorts musik?
Fast vad vet jag, jag kanske är helt ute och cyklar i det här ämnet. För mig är ialla fall musik ett av det bästa som finns. Det kan till exempel hjälpa att lyssna på musik när man är arg eller ledsen, eller varför inte glad?
Musik är helt enket livet.

Jaha, den presentationen får räcka nu ett tag framöver. Mer och mer om mig själv kommer säkert att avslöjas längre fram i blogg-skrivandet...
"Längre fram i bloggskrivandet" hah! Vem försöker jag lura? Jag kan redan förutspå vad som kommer att hända med den här bloggen: Jag kommer under de två första veckorna från och med idag, uppdatera min blogg ganska flitigt men sedan kommer jag skriva allt mer sällan. Tillslut kommer jag säkert upphöra med att skriva i den, för att ett år senare sitta hemma och inte ha något att göra när en liiiten, liten tanke smyger sig på: Blogg. Sen så börjas det om igen och "bloggkretsen" är sluten.

Om detta kommer att inträffa får väl framtiden ta och utvisa. Just nu skriver jag ialla fall av mig och låt det vara så länge det går. Amen.

Men men, ha det bra alla som orkat sig igenom detta tröttsamma pladder, och njut riktigt av sommarsolen(om den nu finns där ni är). Nästa inlägg kommer förmodligen att handla lite mer om vad jag gjort den senaste tiden och inte så mycket bullshit.

Peace!